Skolan

Stamning kan upplevas på många olika sätt. Den kan påverka en persons självuppfattning, relationer och studieresultat negativt. Den kan också vara något som stärker en som person och skapar ödmjukhet och förståelse för människors olikheter. En del som stammar märker knappt av det över huvud taget. De personer som finns runt ett barn under uppväxten kan göra mycket för att forma hur barnets självkänsla utvecklas.

Bland annat genom uppmuntran och förståelse, och genom att hjälpa dem att ta sig igenom det som är svårt. Som lärare är du väldigt viktig för barn som stammar. Ditt förhållningssätt kan påverka dina elevers självbild och syn på stamning på ett positivt sätt som varar livet ut.

Det är viktigt att prata öppet om stamning. Hur ett barn upplever sin stamning är mycket individuellt. Därför bör du samtala med barn och föräldrar för att höra om det finns några problem och diskutera hur man i så fall bäst kan lösa dem.
Fråga till exempel om det är några särskilda situationer som kan vara besvärliga och diskutera hur ni kan underlätta skolarbetet. Om eleven själv vill kan ni i klassen prata om stamning på samma sätt som man brukar göra när det gäller andra funktionsnedsättningar.

Uppmuntra gärna eleven att delta i muntliga aktiviteter. Om eleven vill slippa högläsning kan ni diskutera andra sätt att delta i undervisningen. Du kan till exempel pröva att låta eleverna läsa två och två eller alla i kör. Muntliga redovisningar kan kanske göras med bara läraren eller med några kamrater.

Till dig som pratar med barn som stammar

Ge varandra tid att prata.
Försök att tala lugnt och ha en naturlig ögonkontakt
När barnet stammar, låt barnet tala färdigt, utan att fylla i.
Stimulera barnet att prata fritt utan att själv fråga så mycket.
Turas om att prata och lyssna
Lyssna på vad barnet säger och inte hur barnet säger det.
Bygg upp barnets självförtroende genom att fokusera på det barnet är bra på och beröm honom eller henne för det
Förmedla att du accepterar och tycker om barnet som det är

Av alla barn har stammat under någon period av barndomen

Talflyt

För att kunna beskriva stamning är det viktigt att först ta upp ett annat begrepp: talflyt. Talflyt innebär att talet produceras i ett flöde, utan ansträngning, tvekan eller avbrott. I praktiken är det få personer, om ens någon, som har ett hundraprocentigt talflyt. Ett visst mått av ansträngning, tvekan och avbrott är en naturlig del av talet för de allra flesta. Ändå är talflytet centralt för att beskriva stamning.

Kärnstamning

Stamningens grundsymptom, även kalllad kärnstamning, kan beskrivas som avbrott i talflytet. Avbrotten består av ljud eller stavelser som repeteras, och språkljud som förlängs eller blockeras. Det är detta som är grundsymptomen när ett barn börjar stamma.

Känslor och attityder hos den som stammar

Hur stamning upplevs är mycket individuellt. För många som stammar kan stamning vara förknippat med känslor av skam, lågt självförtroende, talrädsla och osäkerhet i sociala situationer, medan det för andra inte upplevs som något stort problem. Många som stammar har erfarenheter av ett negativt bemötande från omvärlden.

Sådana erfarenheter kan efter hand bli en del av den egna självuppfattningen. Osäkerhet och skamkänslor i samband med olika talsituationer kan i sin tur leda till ökad hörbar stamning, men det kan också leda till dold stamning. Kanske undviker man till och med vissa situationer helt och hållet.

Dold stamning

Eftersom många som stammar har strategier för att dölja stamningen, händer det ofta att en person som stammar upplevs ha ett normalt talflyt av omgivningen. Samtidigt beskrivs strategierna av många personer som stammar som mentalt krävande, och många upplever att tankarna ofta kretsar kring stamningen när man befinner sig i en talsituation. Man kan alltså ha problem med stamning även om Kärnstamning Stamningens grundsymptom, även kalllad kärnstamning, kan beskrivas som avbrott i talflytet. Avbrotten består av ljud eller stavelser som repeteras, och språkljud som förlängs eller blockeras. Det är detta som är grundsymptomen när ett barn börjar stamma.

Sekundära beteenden Förutom kärnstamningen uppstår ofta sekundära beteenden. Sekundära beteenden är till skillnad från kärnstamningen inlärda beteenden. För många som stammar kopplas kärnstamningen efter hand ihop med negativa känslor och upplevelser. Kanske upplever man själv en frustration över att talet inte flyter som man önskar. Kanske har man också upplevt negativa bemötanden från omgivningen, i form av osäkerhet, tanklöshet eller mobbning.

Sådana upplevelser kan leda till egna negativa föreställningar om hur stamningen påverkar hur man uppfattas av omgivningen. Sekundära beteenden har som funktion att skydda individen från negativa känslor genom att undvika avbrott i talflytet.

Om beteendet får avsedd effekt ger det ofta en känsla av ögonblicklig lättnad, vilket i sin tur gör att beteendet förstärks. Efterhand kan beteendet bli automatiserat, vilket innebär att personen kan bli omedveten om sitt beteende. När beteendet väl är automatiserat har det blivit en vana som man inte har någon hörbar stamning. Detta kallas för dold stamning.

En persons självupplevda problem behöver med andra ord inte stå i direkt proportion till hur mycket hörbar stamning personen har. Dold stamning kan vara ett stort problem för en person, även om omgivningen inte märker av någon stamning. Samtidigt behöver en person som stammar med hög frekvens inte nödvändigtvis uppleva det som ett problem.